2012-03-19 kl 16:40

Jag hatar mig själv. Jag är så jävla äcklig. Varför kan jag inte bara sluta skada mig själv?! Svaret på frågan är enkelt - jag vågar inte, jag är rädd. Rädd för mig själv och för vad som kommer att hända ifall jag inte följer rösterna i mitt huvud. Just nu är jag svag och följer blindt allt de begär mig att göra, trots att jag ändå har en aning om att konsekvenserna kommer att bli förödande...

2012-03-17 kl 10:40

Aaah ma gaad. So f'in tired today. Vaknade upp och hade tänkt köra dubbelpass på sportlife men kände att kroppen inte skulle palla så det fick bli sängen nån timme till och fetaste brakfrukosten.

Gårkvällen spenderade jag hemma i soffan med min älskade sambo, modevisningar för S/S 12 som jag youtube:at, en flaska rosévin och vattenpipa. Det hela slutade iofs med att jag däckade (på typ ett glas vin och två "milda" cidrar haha) i sängen och han kollade på film utan mig. Men men...

Här har ni iaf ett litet schlappt modetips från mig.

Passion for fashion säger jag bara.

Skulle gärna glida runt i detta 24-7 med mina rayban clubmasters och en iPod knökad med grym musik.

2012-03-04 kl 18:22

Fan. Längtar redan till nästa helg. Jag vill bara vara i dilerium - ALL the time. Tröstar mig med hasselnötscréme som jag käkar direkt ur burken. Kan inte sluta tänka massa skit hela tiden. Seriöst, jag ska fan stämma rösterna i mitt huvud snart. Orkar inte. Varför kan livet inte bara vara enkelt? Hade iofs inte vart speciellt kul det heller, då hade alla klagat på att det var FÖR enkelt. Men något mellanting hade ju vart najs liksom.

Usch! Det börjar lukta banan här nu (sitter på golvet i köket å skriver). Min sambo bakar banankaka. Jag HATAR varm banan, så jag strejkar genom att baka en egen med marshmallows i istället. Nom nom.

2012-03-04 kl 18:15

Leker "Hanna Widerstedt" i mina nya klackar från Zara, svarta cheap mondays och en nyinköpt blus från H&M.

2012-03-03 kl 18:25

"Är det farligt att gå ner 5 kg på en vecka? Nej just det, jag bryr ju mig inte om min kropp så det spelar ingen roll om den skadas, så länge jag slipper känna av mitt psykiska lidande är vad som helst bättre."

Skrev in den raden i facebook-statusfältet, men insåg snabbt att det nog skulle bli lite väl extremt att publicera. Sååå... Vilken plats är inte bättre än här. För jag VILL att ni ska veta. Mitt liv är ingen dans på rosor. Jag mår dåligt varje dag och är trött på allt. Det enda jag vill är att komma bort från verkligheten, om så bara för en sekund. Jag blir snart galen av alla röster i mitt huvud. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag känner inte igen mig själv längre. Rätt vad det är så slutar jag äta igen. Bara sådär. Jag liksom kan inte äta, det går inte. När jag väl äter kommer allt upp. Varenda liten matbit. Jag har alltså noll energi i min kropp, men är ändå speedad som att jag tagit något (don't worry, skulle aldrig knarka frivilligt) och tränar i flera timmar. När jag inte tränar super jag. Allt för att slippa ångesten.

Varsegod. En lördagens sanning ba sådär. SMACK. BAM. In your face liksom.

Hoppas du inte förlorade allt ditt pepp på eventuella utgångar å liknande men men...