2012-06-08 kl 12:17

Jag orkar inte mer. Vill inte vänta, vill inte leva i ovisshet. Osäkerheten smyger sig på och jag känner mig bara mer och mer illa till mods vilket har lett till att jag har börjat spy igen. Yaaay... Not.

Det är såhär det funkar. När jag mår dåligt tar demonerna över och jag låter dem härja vilt. Jag orkar inte stå emot rösterna i mitt huvud mer. Egentligen vill jag bara lägga mig under en filt och gråta.

2012-05-09 kl 14:14

OMG... De har gjort om blogger, TOTALT! Ett tag sedan jag skrev något sist. Har mått så jävla dåligt, men nu känns det mycket bättre - jag har kontroll på situationen. För er som undrar... Jag kan lika gärna säga det rakt ut. Jag har bulemi. Så. Nu var det sagt. Jag käkar å spyr. Inte varje dag, längre, men det händer från och till. När jag har en riktigt dålig dag går jag loss i skåpen och tar allt jag hittar för att emellanåt gå och göra mig av med skiten. Nej, jag gör det inte för att kunna äta hur mycket jag vill, det är inte ens gott och jag hinner inte ens känna vad det smakar (eftersom jag bara trycker in det för att jag har en tångstanke som tvingar mig att göra det). Nu har jag äntligen lyckats sluta hetsäta, men om jag råkar äta lite förmycket eller blir stressad måste jag gå å "göra det där". Jag hoppas aldrig att du som läser det behöver uppleva det här. Efter man har spytt och spytt tills magen gör ont och du känner syran på tänderna gör sig ångesten påmind och skammen kommer krypande som en orm. Den slingrar sig hårt, hårt runt dig och du gör vad som helst för att komma bort från verkligheten, i mitt fall med alkohol. Jag vet att det gör ännu ondare i magen när man dricker och allt maginnehåll inkl naturliga safter är borta, men det är ingenting mot den psykiska smärtan. Det är typ skönt att ha sådär ont, typ kramp, för då koncentrerar du dig på en annan smärta än den som styr ditt liv för tillfället. När man mår tillräckligt dåligt tänker man "äsch, skit samma allt har ju redan fuckat ur" och så låter man demonerna härja vilt. Kroppen skriker efter hjälp, själen blir kvävd, men du fortsätter ändå. När det var som värst åt jag frukost, kräktes, jobbade typ 9 timmar (åt ingenting under dessa), kom hem å käkade, kräktes, sova å sen nästa dag likadan. Jag borde typ vara död nu egentligen. Asså fattar ni?! FATTAR NI HUR JÄVLA ILLA JAG GÖR MIG SJÄLV?! Nej, för inte ens jag fattar. Det är så jävla cpstört att jag bara vill drämma mitt huvud hårt mot väggen och hoppas att jag vaknar upp i en annan värld.

Nu får ni inte tro att jag har självmordstankar, för så illa är det inte längre. Jag käkar å livet rullar på, spyr ibland, men det är inte några rosor å gröna ängar inte. Jag mår skit ibland och bra ibland, men jag är och förblir fröken anorexi/ortorexi/bulemi for the rest of my life. Så om ni vill komma mig nära vet ni att det inte bara är en gullig yta - det är ett mörkt inre.

2012-03-19 kl 16:40

Jag hatar mig själv. Jag är så jävla äcklig. Varför kan jag inte bara sluta skada mig själv?! Svaret på frågan är enkelt - jag vågar inte, jag är rädd. Rädd för mig själv och för vad som kommer att hända ifall jag inte följer rösterna i mitt huvud. Just nu är jag svag och följer blindt allt de begär mig att göra, trots att jag ändå har en aning om att konsekvenserna kommer att bli förödande...

2012-03-17 kl 10:40

Aaah ma gaad. So f'in tired today. Vaknade upp och hade tänkt köra dubbelpass på sportlife men kände att kroppen inte skulle palla så det fick bli sängen nån timme till och fetaste brakfrukosten.

Gårkvällen spenderade jag hemma i soffan med min älskade sambo, modevisningar för S/S 12 som jag youtube:at, en flaska rosévin och vattenpipa. Det hela slutade iofs med att jag däckade (på typ ett glas vin och två "milda" cidrar haha) i sängen och han kollade på film utan mig. Men men...

Här har ni iaf ett litet schlappt modetips från mig.

Passion for fashion säger jag bara.

Skulle gärna glida runt i detta 24-7 med mina rayban clubmasters och en iPod knökad med grym musik.

2012-03-04 kl 18:22

Fan. Längtar redan till nästa helg. Jag vill bara vara i dilerium - ALL the time. Tröstar mig med hasselnötscréme som jag käkar direkt ur burken. Kan inte sluta tänka massa skit hela tiden. Seriöst, jag ska fan stämma rösterna i mitt huvud snart. Orkar inte. Varför kan livet inte bara vara enkelt? Hade iofs inte vart speciellt kul det heller, då hade alla klagat på att det var FÖR enkelt. Men något mellanting hade ju vart najs liksom.

Usch! Det börjar lukta banan här nu (sitter på golvet i köket å skriver). Min sambo bakar banankaka. Jag HATAR varm banan, så jag strejkar genom att baka en egen med marshmallows i istället. Nom nom.

2012-03-04 kl 18:15

Leker "Hanna Widerstedt" i mina nya klackar från Zara, svarta cheap mondays och en nyinköpt blus från H&M.